På bussen
Bloggtorka? Händelslöst liv?
Tjing!
Eksem...
Men en positiv sak är att jag är helt fri från karies, hihi. Var hos tandläkaren imorse och hade inte ett enda hål, kan det bli bättre? Dessutom blev det mycket billigare än vad jag någonsin hade vågat hoppas på, så nu är jag lättad över det :) Att jag har dåligt tandkött och riskerar tandlossning om jag inte kör med tandtråd varje dag är en annan sak...=P
-4,5 kg, men märker knappt nån skillnad om jag får vara ärlig (ytterst lite på kläderna)...men det krävs väl mer viktnedgång för att det ska märkas!
Thåström kommer till Linköping i februari, kanske skulle få med Daniel dit, hans konserter brukar vara jättebra..:)
Matlagningsdags! Tjing
Stan
Allt har varit lugnt på sistone, ganska mycket jobb men det behövs då jag inte jobbade så mycket i december. Cissi och jag skulle se en rolig film häromdagen men vi fastnade vid en tvspel istället :). Jag och Daniel såg filmen senare på kvällen -baksmällan eller the hangover heter den. Var faktiskt jätterolig! Och filmen utspelade sig i Las Vegas! Jag VILL dit =)
Nyss ringde 2 tele2 nissar på dörren och försökte kränga på mig deras abonnemang, men jag är så nöjd med 3 så det finns inte, så det blev ett nej varav ena killen var jätteuppkäftig, "men du är ju dum som åker buss för dem pengarna, det kostar ju 5kr mer per biljett då". Hallå?! Jag ringer helt gratis istället för 39 öre i minuten till alla mobiler och fasta telefonier, jag sms:ar helt gratis istället för 39 öre per sms det enda jag betalar med mobilen är bussbiljetter, det är en bra deal tycker jag!
Snart ska jag på stan, fick ginatricot presentkort i julklapp så ska se om det finns nåt kul att köpa där! Cissi hade också fått massa presentkort så det blir en liten vandring på stan...
"Atkins" då eller snarare nån låg GI variant går bra, så mycket enklare än vad jag trodde det skulle vara. Nu är inte jag strikt på nåt sätt utan slarvar ganska mkt med det. Äter bröd ca 1 gång om dagen och har ätit 3 mörka chokladkakor under 3 veckors tid. Äter flera andra höga kolhydratskällor som nötter, bär, panerade vegbiffar och sånt men hur som helst så lyckas jag gå ner i vikt i en takt som jag tycker är lagom :) -4kg ligger jag på en så länge och jag känner mig piggare än vanligt. -4kg blir ungefär 1,3kg i veckan i snitt så är ju perfekt. Har aldrig gått hungrig utan är mätt hela tiden, äter fortfarande mycket fet mat med grönsaker och protein. Sötar efterrätter med stevia som är ett helt naturligt "socker" men utan kolhydrater...Nu vill jag tappa 4 kg till sen är jag mer än nöjd! Men det är väl nu det svåra börjar egentligen. Brukar ju vara relativt lätt att tappa i början sen blir det svårare och svårare hela tiden....
Så ligger det till...bye bye!!
Tjosan
Peter Doherty på Debaser Medis i Stockholm den 11 Januari 2010. BÄST EVER ♥.
Bild tagen från www.rockfoto.se.
Recension Svenska dagbladet:
Doherty kom, sågs och segrade
Han kom till slut och passade på att både se och segra. Den som väntar på den gravt oorganiserade Peter Doherty får förvisso vänta länge men får i gengäld en upplevelse som blir mer värdefull än gemene konsert. För nog blir man uppmärksam på varje sekund när det inte finns några garantier för att huvudpersonen kommer tillbaka.
Efter att med någon ynka timmes varsel ha ställt in sina Sverigespelningar i december stiger nu Doherty, 22 minuter försenad, upp på Debaser Medis scen.
Den här gången är Peter Doherty ensam med sin akustiska gitarr och gör entré ekiperad för den svenska kylan.
Med sitt urspårade rock’n’roll-leverne skapar Pete Doherty rubriker bara genom att dyka upp på sina konserter. Det är synd att hans rykte stjäl rampljuset. För den 30-årige britten är som låtskrivare och artist så mycket större än sina skandaler. Som rockens meste romantiker, en musikens Lord Byron och sin generations rockpoet, har han varit med och formulerat 00-talets brittiska musikarv.
Efter att ha släppt skivor med The Libertines och Babyshambles gav han förra året ut sin solodebut Grace/wastelands: en lysande skiva där han bytte ut Pete mot Peter och visade upp sig själv från sin absolut finaste sida.
Militärsonen från norra England må vara en trubbelmagnet men ikväll vill han inte veta av dramatik. Han behåller sitt musikaliska fokus, skriver en autograf och låter Tommy – en kille som han säger sig ha träffat en timme tidigare – spela trumpet.
Doherty plockar det bästa från The Libertines, Babyshambles och sig själv medan två dansöser studsar runt honom i balettkoreografier som verkar uppkomna i stunden. Allsången till Babyshambles I wish får avsluta kvällen innan Peter Doherty klär på sig ytterrock, halsduk och hatt och tar farväl.
Betyg: 5
Recension dagens nyheter:
Med oväntade gäster på scenen är Peter Doherty förträfflig och fullkomligt närvarande. Han blandar vilt ur karriären och får det att låta som skuret ur samma musikaliska väv.
Han säger inte ett ord om att han ställde in en dryg månad tidigare, han säger väldigt lite över huvud taget. Men bara ett par låtar in i showen föreslår Peter Doherty ett litet experiment och kallar upp en trumpetare, kallad Tommy, på scenen. Han förklarar att de träffades bara någon timme tidigare och att Tommy aldrig har hört någon av hans låtar, och Tommy ser både glad och lite förvirrad ut.
Sen börjar Peter Doherty spela, Tommy får känna in harmoniken och pröva sig fram till ett litet solo. Så småningom börjar Doherty sjunga den gamla The Libertines-låten ”Can’t stand me now” medan Tommy letar efter fler ställen att passa in.
Det är fint och väldigt otippat. I lite samma anda som när två unga flickor kommer in någon låt senare, i randiga t-tröjor och glittriga ballerinakjolar, och genomför en någorlunda synkroniserad, någorlunda klassisk balett på var sin sida av scenen.
Både trumpetaren och dansöserna kommer sen att återvända lite då och då under kvällen. Vilket gör att denna solospelning med Peter Doherty inte alls är någon entydig solospelning. Man kan rent av se det som en extra bonus för just oss, eftersom vi fick gå hem förgäves den där kvällen i början av december då han själv hade fastnat i Tyskland.
Och trumpetaren tycks verkligen vara ett spontant påhitt, medan dansöserna tydligen följer med på turnén. Båda adderar hur som helst en ovanlig sorts mervärde samtidigt som ingen är i närheten av att ta fokus från Peter Doherty själv.
Att se honom kan vara något av ett lotteri. Enligt rapporterna var det en halvfokuserad mellanspelning kvällen före i Malmö. På Debaser Medis är han i kalasform, fullkomligt närvarande. Sjunger förträffligt, med den märkligt smygande röst som rör sig så mjukt längs alla vindlande låtar med sina långa texter. Och spelar gitarr så att man verkligen förstår logiken i musikens ständiga pendlande mellan tempon och taktarter, med så många små inbyggda förvandlingar att det knappt finns en låt som löper längs en rak vers-refräng-vers-refräng-linje.
I stället är det som att allihop är var sin lång serie av avgörande trösklar, ibland vid varannan textrad, där Peter Doherty stannar upp ett kort ögonblick, liksom för att ta ny sats – innan han förlöser det hela genom att gå vidare till nästa tempo, ackordföljd, rytm, melodislinga. Det blir som en andning, en naturligt böljande puls, på maximalt avstånd från all monotoni. Där sångaren Doherty kan dansa omkring sina melodier på så lätta och fladdriga fötter att det ter sig nästan improviserat i stunden, trots att publiken samtidigt står och sjunger med.
Dessutom tycks det spela märkligt liten roll om han väljer låtar från The Libertines, Babyshambles eller sin nya solokarriär. Själv trodde jag att han skulle lägga nästan allt krut på det senaste, i stället blandar han vilt och det mesta låter som skuret ur exakt samma musikaliska vävnad.
LYCKA!♥ Underbart, kan inte beskrivas med andra ord!!!
Annars är det plugg som gäller för fullt.
Tjing tjing!
