Kvällen
"Det är andra advent och Lars Winnerbäck är i Linköping* och bjuder publiken på godsaker ur sin godispåse. Det är en blandad kompott av gamla och nya låtar, väl valda ur Lasses välfyllda godisbutik! Publiken står stilla och väntar i det nedsläckta Cloettacenter* . En film börjar rulla på filmduken på scenen, där Staffan Westerberg läser en finstämd text författad av Lasse. Filmvisningen avslutas med orden: NU BÖRJAR DET!
Publiken jublar och samtidigt framträder Lasse och bandet som siluetter bakom filmduken och vi åker iväg med låten Järnvägsspår. Resan går vidare med Köpenhamn och överallt samt Dunkla rum i en rask takt. Godiståget saktar in och vi får höra Jag har väntat på ett regn följt av Brustna hjärtans höst. På scenen står Lasse och ser ut att må gott, kvällen till ära klädd i vitrandig skjorta. Lasse tackar publiken för att vi kommit och sedan ökar tempot igen.
Cloetta Center är välfylld av människor från flera olika generationer, från de hängivna unga tjejerna längst fram, kompisgängen, kärlekspar och pensionärer. Från publiken hörs ropen – ”Lasse, Lasse, Lasse”, på stämningen känns det som om vi lika gärna kunnat vänta på ett rekordförsök i höjdhopp. Det är kanske den känslan Lasse försöker förklara efter låten Lång dag: ”Att gå ut och spela inför så här mycket publik är som att hoppa in i en cockpit och sedan komma på att man är flygrädd. Det är lite chockartat.” Lasse avslutar med ett leende, ”Det är ni som är luften”….
Under Jag hugger i sten sjunger publiken för full hals, tyvärr inte lika bra som Lasse, utan några är hela tiden en textrad före oss andra. Lasse presenterar bandet, störst jubel får Anna Stadling som ikväll spelar i sin hemstad Sundsvall.
Hela publiken får en nytändning av jag får liksom ingen ordning på mitt liv. Hettan stiger i lokalen, några måste dock sätta sig och blir servade med vatten. Under Kom ihåg mig lyfter taket och Lasse får med hela publiken i den kokande grytan. Hela lokalen glimrar under Solen i ögonen, på scenen dansar Anna Stadling. Lasse lugnar ned tempot, men fortsätter och glittra tillsammans med Anna i Om du lämnar mig nu.
På tal om godispåsen – Lasse berättar om en händelse från när han var 9 år och var på julgransplundring på fritids. När han inte ville dansa, bestraffades han med att bli utan godispåse. Tjurig eller obekväm, Lasse säger själv det viktiga: Den som vill dansa gör det, de andra behöver inte! Lasse har genom åren bevisat att han inte behöver ställa upp på det obekväma för att få spela sin musik. Idag kan han inte bara köpa sitt eget godis, han kan bjuda oss också. För alla som är sugna på mer så ska Lasse ut på turne igen till sommaren, men innan dess kan vi se honom i tv den 19 januari i P3 Guld. Lasse uppträder och är nominerad till ”Årets artist” och till ”Guldmicken”. Före det kanske Lasse dyker upp på Grammisgalan. Vill man rösta på Lasse till både Grammis och till P3 galan, finns länkar från hans hemsida.
Efter flera extranummer knyts konserten ihop då filmen åter rullar. Lugnt lämnar publiken lokalen, jag hör positiva kommentarer och tror att även för den tidigare oinvigde så gav adventskvällen med Lasse mersmak."
Myskväll med mysmusik och myskompisar
