Några nya bilder från Paris!




I loveeee Paris in the rain:

Hultsfredsfestivalen

I sommar blir det Hultsfredsfestivalen som får sig ett besök :) Den människan som har bokat banden måste vara självaste Gud... Har lyckats boka i stort sett alla mina favoritband/artister och som man kan se är han eller hon ett UK-freak precis som jag :)


Underbart :) Har verkligen velat se Kasabian och Mumford & Sons såå länge!
Här är en låt med Mumford & sons:

Idag blev det afterwork på stan med lite vänner, det var gött men fan vad mätt man blev, 39 kr för buffé är iaf ett bra pris :) Imorgon plugga och sen kommer mamma å pappa och eventuellt grillning som gäller på kvällen :) På söndag tillbaka till Kalmar...Så ser det ut...Ska uppdatera de sista bilderna från Paris med, inte glömma :) Förhoppningsvis Spanien i april och hälsa på mormor och Roland med! *hålla tummarna* Italien-roadtrip i augusti? Många trevliga planer framöver ^^

Tjosan

Bilen är hyrd! Så ska den se ut eller liknande :) Men fortfarande väldigt osäkert om det blir av överhuvudtaget =/

Peter Doherty på Debaser Medis i Stockholm den 11 Januari 2010. BÄST EVER ♥.
Bild tagen från www.rockfoto.se
 
Recension Svenska dagbladet:

Doherty kom, sågs och segrade
Han kom till slut och passade på att både se och segra. Den som väntar på den gravt oorganiserade Peter Doherty får förvisso vänta länge men får i gengäld en upplevelse som blir mer värdefull än gemene konsert. För nog blir man uppmärksam på varje sekund när det inte finns några garantier för att huvudpersonen kommer tillbaka.

Efter att med någon ynka timmes varsel ha ställt in sina Sverigespelningar i december stiger nu Doherty, 22 minuter försenad, upp på Debaser Medis scen.

Den här gången
är Peter Doherty ensam med sin akustiska gitarr och gör entré ekiperad för den svenska kylan. 

Med sitt urspårade rock’n’roll-leverne skapar Pete Doherty rubriker bara genom att dyka upp på sina konserter. Det är synd att hans rykte stjäl rampljuset. För den 30-årige britten är som låtskrivare och artist så mycket större än sina skandaler. Som rockens meste romantiker, en musikens Lord Byron och sin generations rockpoet, har han varit med och formulerat 00-talets brittiska musikarv.

Efter att ha släppt skivor med The Libertines och Babyshambles gav han förra året ut sin solodebut Grace/wastelands: en lysande skiva där han bytte ut Pete mot Peter och visade upp sig själv från sin absolut finaste sida.

Militärsonen från norra England må vara en trubbelmagnet men ikväll vill han inte veta av dramatik. Han behåller sitt musikaliska fokus, skriver en autograf och låter Tommy – en kille som han säger sig ha träffat en timme tidigare – spela trumpet.

Doherty plockar det bästa från The Libertines, Babyshambles och sig själv medan två dansöser studsar runt honom i balettkoreografier som verkar uppkomna i stunden. Allsången till Babyshambles I wish får avsluta kvällen innan Peter Doherty klär på sig ytterrock, halsduk och hatt och tar farväl.

Betyg: 5

Recension dagens nyheter:

Med oväntade gäster på scenen är Peter Doherty förträfflig och fullkomligt närvarande. Han blandar vilt ur karriären och får det att låta som skuret ur samma musikaliska väv.
Han säger inte ett ord om att han ställde in en dryg månad tidigare, han säger väldigt lite över huvud taget. Men bara ett par låtar in i showen föreslår Peter Doherty ett litet experiment och kallar upp en trumpetare, kallad Tommy, på scenen. Han förklarar att de träffades bara någon timme tidigare och att Tommy aldrig har hört någon av hans låtar, och Tommy ser både glad och lite förvirrad ut.

Sen börjar Peter Doherty spela, Tommy får känna in harmoniken och pröva sig fram till ett litet solo. Så småningom börjar Doherty sjunga den gamla The Libertines-låten ”Can’t stand me now” medan Tommy letar efter fler ställen att passa in.

Det är fint och väldigt otippat. I lite samma anda som när två unga flickor kommer in någon låt senare, i randiga t-tröjor och glittriga ballerinakjolar, och genomför en någorlunda synkroniserad, någorlunda klassisk balett på var sin sida av scenen.

Både trumpetaren och dansöserna kommer sen att återvända lite då och då under kvällen. Vilket gör att denna solospelning med Peter Doherty inte alls är någon entydig solospelning. Man kan rent av se det som en extra bonus för just oss, eftersom vi fick gå hem förgäves den där kvällen i början av december då han själv hade fastnat i Tyskland.

Och trumpetaren tycks verkligen vara ett spontant påhitt, me­dan dansöserna tydligen följer med på turnén. Båda adderar hur som helst en ovanlig sorts mervärde samtidigt som ingen är i närheten av att ta fokus från Peter Doherty själv.

Att se honom  kan vara något av ett lotteri. Enligt rapporterna var det en halvfokuserad mellanspelning kvällen före i Malmö. På Debaser Medis är han i kalasform, fullkomligt närvarande. Sjunger förträffligt, med den märkligt smygande röst som rör sig så mjukt längs alla vindlande låtar med sina långa texter. Och spelar gitarr så att man verkligen förstår logiken i musikens ständiga pendlande mellan tempon och taktarter, med så många små inbyggda förvandlingar att det knappt finns en låt som löper längs en rak vers-refräng-vers-refräng-linje.

I stället är det som att allihop är var sin lång serie av avgörande trösklar, ibland vid varannan textrad, där Peter Doherty stannar upp ett kort ögonblick, liksom för att ta ny sats – innan han förlöser det hela genom att gå vidare till nästa tempo, ackordföljd, rytm, melodislinga. Det blir som en andning, en naturligt böljande puls, på maximalt avstånd från all monotoni. Där sångaren Doherty kan dansa omkring sina melodier på så lä­tta och fladdriga fötter att det ter sig nästan improviserat i stunden, trots att publiken samtidigt står och sjunger med.

Dessutom tycks det spela märkligt liten roll om han väljer låtar från The Libertines, Babyshambles eller sin nya solokarriär. Själv trodde jag att han skulle lägga nästan allt krut på det senaste, i stället blandar han vilt och det mesta låter som skuret ur exakt samma musikaliska vävnad.

LYCKA!♥ Underbart, kan inte beskrivas med andra ord!!!

Annars är det plugg som gäller för fullt.

Tjing tjing!


Always where I need to be

Julbord ikväll hos Daniels familj! Mumsigt..

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Brilliant :)

Kom igen Arvika, boka The Kooks och Arctic Monkeys (Babyshambles är redan klara) så åker jag dit i sommar *snälla, snälla, snälla* och några band som Daniel gillar med självklart så han vill följa med :)

Todiloooo

Winnerbäck ikväll

Återigen kommer Lasse till Linköping och jag sitter nu här och laddar upp inför kvällen med nya skivan. Måste erkänna att det är första gången jag hör den *ooops* och jag hoppas, som många andra att han kör sina äldre låtar mer än de nya. Han var ju bättre förr, eller kanske inte bättre men då var det mer "nytt", nu känns det tyvärr lite gammalt och uttjatat! Men ibland dyker det trots allt upp några guldkorn :) Hursomhelst ska det bli skoj att träffa goda vänner och gå på konsert...5:e konserten med Lasse iår =P. Såg honom 3 ggr på Peace and love och 1 gång på Hultsfred, men då var det en mer intim konsert med bara några hundra personer. Men planerna för ikväll är iaf färdiga. Tjing!!     



Nu är det dags för fredagsmyyyyyyyyyyyyyyys

Friday I'm in love! -En låt av The Cure

Ikväll blir det pizza (mums) och någon härlig film...Kanske Benjamin Buttons? På tal om pizza så har jag införskaffat mig (tack bubb) ett program där man räknar viktväktarpoints och jag ska äta 18 points - 18 points det är ju INGENTING!!? Har skrivit upp pointsen i 3 dagar nu och kommer alltid runt 32 points, där är anledningen till att jag går upp i vikt haha..*aha!* - glödlampa. Jag saknar den tiden då man kunde proppa i sig hur mycket godis och hur många pizzor som helst utan att gå upp ett enda gram...snyft.  

Har börjat med den andra kursen och är redan trött på den, vilket larv =P

Här är något som inte är larvigt iaf - The Littlans med Their way:


The stylish kid in the riot

Yes! =) Den 4:e december står jag och avnjuter Peter Doherty på Debaser i Stockholm! 
Nu har jag både London och Doherty att se fram emot när tankarna i höstmörkret blir
för tråkiga..   


Recension från DN på Dohertys senaste skiva Grace/Wastelands: (Betyg 5 av 5)

"Han som kallas Pete Doherty har lyckats fascinera sin omgivning med ett söndrigt rockleverne långt efter att rocken slutade vara farlig. Två av tvåtusentalets bästa band har varit hans skramlande lokomotiv - Babyshambles och The Libertines.

Peter Doherty, som nu kliver fram på solodebuten "Grace/Wastelands", framstår med ens som den själva välbevarade kärnan som hela tiden funnits inom Pete Doherty (flera av sångerna har kunnat höras live och på bootlegs tidigare) men som ingen velat se.

 Här sjunger en samlad, fullkomligt genial balladröst de mest briljanta texter du inte trodde någon orkade knåpa ihop längre. Här kastar han, Graham Coxon och Stephen Street bort rekvisitapryl efter annan, och öppnar den tryggaste, mest tillbakalutade, blida och retrosofta famn du kan tänka dig. Han gör det med större lugn, närvaro och skärpa än du hört hos någon annan rockstjärna på mycket länge och det känns mycket logiskt på något vis. Det är sävligt men det glimrar."


Håller helt och hållet med ;)


I december spelar även Winnerbäck, då i Linköping. Kanske blir det en tripp dit också? Han släpper sitt album 21 september så antagligen blir det många nya låtar som spelas :) 



Vad en dag försvinner snabbt när man inte gör något speciellt....ännu en dag som aldrig kommer bli ihågkommen.

Matdags!

Ciao!

Hemma från Hultsfred

Yes hemma från festivalen, i och för sig var det nästan en vecka sedan jag kom hem men har inte orkat att skriva förrens nu.... Jag och Anna åkte hem 2 dagar tidigare än tänkt, och Daniel var jättesnäll som fixade med skjuts så vi kom hem ♥

Festivalen var helt OK. Väldigt olik peace and love, mycket mer "fri" och mycket skitigare! Men tyvärr var det bara 4 artister jag ville se(Killers, Franz ferdinand, Kings of leon och Snoddas), men de var värda varenda krona, sååå bra!
Annars var festivalen väldigt lugn, hände inte allt för mycket egentligen...Vädret var helt okej, några regnskurar ibland men aldrig kallt (förutom på natten). Mycket nytt folk...Vi hade jättebra grannar som hade en gitarr med sig och hade världens grymmaste musiksmak - verkligen toppen! =) Anna shoppade mycket ;) Japp helheten var bra, men festivalen kunde haft mer saker som man kunde sysselsatt sig med, och självklart bättre bokningar!

Några bilder:
 
Vårt Campingområde                          Malin, Anna och jag


Lars Winnerbäck på snoddasspelningen    The Killers


En minnespryl med rädda barnen              Konstiga människor (gula mannen)





Den här veckan har varit fylld med jobb, det finns hur mycket som helst att göra nu, blir trött bara jag tänker på det! Men igår var i alla fall jag ledig och då shoppade jag och Cissi på stan. Det slutade med 3 sommarklänningar, 2 par örhängen, 1 halsband, 1 par skor och en väska! Jättekul att komma hem med nya saker, helnöjd med alla köp.




Idag har det hänt en underbar grej. Vi har nämligen bokat en resa till London!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag, Daniel, mamma, pappa och Robin åker till London den 19sep-22sep, ååh vad roligt det ska bli =) =)
Gillar den staden oerhört mycket och egentligen har jag inte en aning om varför...men den är mysig på något sett!
Måste säga att vi har gjort ett ordentligt klipp på flygbiljetterna hahaha (2 kr per person tur och retur) så hela 10 kr gick det på för hela sällskapet...inte illa, inte illa....Däremot blir ju hotellet desto dyrare!

En annan Londonresa för cirka 1 år sedan

Cameron, Angelica, Drew  (Madame Tussauds)      Daniel och Bob Marley

London eye                                                  En telefonkiosk på Baker street

Dubbeldäckare vid Trafalgar Square

Daniel vid houses of parliament (Big ben)            På promenad i Regent park

Middag på Sugar reef innan vi såg musikalen "We will rock you" Queens låtar!




God natt!

Peace and love 2009 var helt underbart!!

Woooohoooo and I feel heavy metal!

Peace and love firade 10 års jubileum med cirka 41.000 besökare, vilket gör Peace and love till den största festivalen i Sverige. Nu är jag hemkommen från Borlänge och har haft en helt magisk upplevelse! 

Detta är min första "riktiga" festival och den levde verkligen upp till alla mina förväntningar. Vi hade toppenväder, soligt och varmt varje dag. Vi kollade på många underbara band, band som har betytt och som fortfarande betyder så oerhört mycket för mig. Vi levde ett smutsigt campingliv utan sömn och fester dygnet runt. Kärleken, glädjen och passionen fanns i luften under hela festivalveckan! Ja, det var faktiskt bättre än vad jag någonsin hade hoppats på. 

En resumé av vad som hänt under de olika dagarna:

Måndag: 
Kajsa och jag tog ett lakan, rev på mitten och gjorde ett konstverk med pärlor, sydda blommor, och skrivna fredsbudskap. Vi satt ute i solen och pysslade samtidigt som vi lyssnade på skön musik. Senare handlade vi matsäck och alkohol, vi skrev också ut biljetter och kartor på Kajsas pappa jobb. På eftermiddagen åkte jag till Lambohov och åt god mat med mamma, pappa och Robin. På kvällen var det fullt upp med att packa till festivalen, vi fixade med matsäck o.s.v, sedan sömn!




Tisdag:  
Åkte relativ sent på förmiddagen, vi hade lite att fixa med och Kajsa ville gärna träffa Hannes innan vi lämnade Linköping. Vid 11-tiden bar det i alla fall iväg. I bilen lyssnade vi på General Knas, The Kooks, Peter Doherty, Emil Jensen, Carl Barát och några samlingsalbum för att komma i festivalstämning.
Vi körde först till Örebro där vi stannade för att vila och äta matsäck som bestod av pastasallad.

Svampen i Örebro         Matsäck                             Utsikt över örebro



Vi hittade utan problem till Borlänge och peace and loves parkering. Parkeringen låg ungefär 20 minuters gångväg från campingen så det var bara att bära med sig det viktigaste och börja vandra i hettan.  Vi hämtade vi ut armbandet som resten av veckan fungerade som vår inträdesbiljett, sedan fick vi köa någon timme för att komma in till campingsområdet, sedan ytterliggare några timmar för att få en tältplats. Vi slog upp tältet och hämtade resten av grejjerna i bilen. På kvällen gick vi till festivalområdet som låg ungefär 10 minuter från campingen, det första jag fick se när jag kom dit var att The Kooks ställt in sin spelning - fan också! Jag blev väldigt besviken eftersom de var ett av de banden jag verkligen vill se!  
Jag och Daniel åt vegetarisk samosa (en slags pirog med curry) med pommes. Vi avslutade kvällen med att kolla på Emil Jensen, en musiker, skådespelare och poet. På scenen blandade han musik med lite skönt mellansnack, han har kloka saker att säga den killen. Vi tänkte avsluta kvällen med en nattbio - Män som hatar kvinnor men vi var på tok för trötta för att orka så vi vandrade till tältet för att sova. Fick inte en blund, det var ett himlans liv och svinkallt på natten men det hör ju till festivallivet.  


Onsdag:

Temadag
Vaknade av en fruktansvärd hetta, måste varit minst 45 grader i tältet. Vi åt frukost och slappade i solen. Senare gick vi till en pizzeria och åt god pizza. Eftersom inga kort fungerade på festivalen var vi tvungna att ta ut pengar så vi ägnade nån timme att leta bankomat, när vi skulle tillbaka till området gick vi vilse och hamnade utanför på nåt vis men till slut hittade vi i alla fall =). Vi kollade på Molotov jive, ett svenskt indierockband, sedan blev det Ben and Jerrys cookie dough glass, alltså glass med kakdeg i - mums!
Dans till reggae - General knas med flera.
Efter General knas satte vi oss i öltältet och drack cider. 
Senare på eftermiddagen såg vi Laleh! Hon är så duktig, grymt musikalisk och så var hon helt galen på scenen - vilken energi! ♣ 
Kajsa ägnade sig åt välgörenhet och blev medlem i Latinamerikagrupperna, i det tältet passade hon på att shoppa - slutade med en 2 väskor, halsband och ringar, men det var fina grejer och pengarna gick till ett bra ändamål. I samma tält gjorde vi även en egen nyckelring som blev jättefin! 
  
På kvällen blev det fest på campingområdet, vi förfestade med grannarna ett par timmar för att senare träffa en tjej som heter Angelica som Kajsa är kompis med. Vi festade med hennes gäng och kvällen avslutades med Hoffmaestro & chraa. Sovdags igen men ytterliggare en natt helt utan sömn.




Torsdag:

Festivalen börjar på riktigt.
Vi "vaknade" vid 10-tiden, käkade frukost och gjorde i ordning oss. Gick till festivalområdet och kollade på no fun at all, ett gäng äldre killar som spelar punk, inte riktigt min musiksmak, jag gillar mycket punk i övrigt men alla låtar lät verkligen likadant så blev väldigt ointressant efter ett par låtar. Vi kollade mest på No fun at all för att komma långt fram i publiken när Carl Barát spelade. Japp allra längst fram var vi på hans konsert. Carl Barát var ena delen av The Libertines (andra delen var Peter Doherty) innan de splittrades, Han bildade då Dirty pretty things men nu kör han solo. 
Barát spelade många Libertineslåtar vilket gjorde mig överlycklig. Annars hade jag högre förväntningar på hans spelning, han var väldigt frånvarande och det kändes lite som att han bara ville få det hela överstökat, jättesynd då han är en favorit hos mig. Han fick bara 40 minuters speltid vilket är alldeles för kort.. Ett stort minus att han inte körde "What katie did" för det hade höjt mitt personliga betyg en hel del.

Efter Carl Barát åt vi världens onyttigaste mat, stora kryddiga pommes som var så otroligt flottiga med cheddar cheese sås och till det en pizzabit, stackars magen..men det var gott!
Vi satte oss i athena-tältet och kollade på Sofia Karlsson, hon lockade många äldre besökare och jag såg flera damer som hade tårfyllda ögon, hennes musik berör. Daniel ville inte se Sofia Karlsson så han såg nåt hårdrocksband som heter Evergrey. Efteråt möttes vi upp och lade oss i gräset och lyssnade på Backyard babies, Dregens utseende förändras verkligen aldrig, men de rockade hårt och verkade ha kul på scenen. Vi gick till shangrila och kollade på en akustisk Winnerbäck spelning, han var helt okej men jag har sett honom mycket bättre. Roligt med så blandad publik, många olika åldrar och de flesta verkade kunna de flesta av hans låtar så det blev en vacker allsång. 

Jag och Daniel gick och kollade på Soundtrack of our lives, medan Kajsa kollade på Gentleman. Vi möttes upp vid langosballongen ;) för att se den efterlängtade Thåström. Han var precis så bra som jag trodde, den rösten och den inlevelsen i musiken! Han avslutade med Die Mauer - min och kajsas helt egna låt, kan det bli bättre?!!
 När konserten avslutades sprang vi för att se Keane och vi hann höra halva "Everybodys changing" låten som vi sjunger flitigt på singstar haha. Vi avslutade kvällen med att  kolla på Mötley Crue, det roligaste var när Tommy Lee kom upp på scenen och underhöll publiken. Han gav en jägermeister till publiken. Annars tycker jag Mötley Crue är väldigt överskattade, visst de gör en bra show, men jag gillar inte själva konceptet de kör med, verkligen sex drugs and rock n roll, låtarna är helt ointelligenta och sångaren låter som en skrikande bebis, isch! Jag orkade inte se klart på Mötley Crue utan gick in i Athena-tältet och kollade på Caj karlsson. Vi avslutade kvällen med att köpa godis och sedan hem för att sova. Lyckades sova ett par timmar!

Carl barát                                                                   Caj Karlsson





Fredag:

Vi vaknade ganska tidigt och gick till Cooptältet och köpte frukost - köpte en grymt god grekisk pastasallad, efter bara snabbmat och ljust bröd så smakade sallad underbart. Jag hörde i kön att Michael Jackson hade dött men trodde inte det var sant men tyvärr var det det. Min allra första singel som jag köpte var Michaels Jacksons "you're not alone" men annars har jag aldrig varit ett inbitet fan av honom, till skillnad från Daniel..så han blev nog lite upprörd tror jag.
Jag och Daniel duschade och gjorde iordning oss, det var så skönt att bli lite avsvalkad. Vi kollade på Governor Andy and inna style band, skön reggae.

Vi såg Milow, han som har blivit känd för låten Ayo technology. Det hölls en hyllning till Michael Jackson - en tyst minut och en fin video tillägnad honom. 

Jag och Kajsa väntade en timme på Peter Doherty. Vi hamnade nästan längst fram, hade bara en tjej framför mig! Jag var nervös att Pete Doherty inte skulle dyka upp eftersom han hade ställt in en konsert dagen innan på grund av en operation! Då skulle festivalen blivit lite förstörd faktiskt om både The Kooks, Pete Doherty och Babyshambles hade blivit inställt.....Men han kom!!! Jag har velat se Babyshambles i flera år men det har alltid varit något som har gjort det omöjligt (förra året var jag till exempel i Australien och kunde därför inte se dem)  

Han spelade sin soloshow som var jättevacker. Det var underbara låtar, en vacker sång, bra gitarrspel trots en aning ostämd gitarr (gjorde honom lite irriterad) och en attityd som bara  Doherty ska ha. Sedan gick han över till Babyshambles där det blev röjj. Japp i sista låten (Fuck forever) svär han åt kameran och spottar på kameramannen, sparkar ner förstärkaren, och slänger gitarren, han drar en hail och marscherar av scenen.
Han verkar dock väldigt pigg och glad trots operationen och han är fin mot publiken. Det kommer bli fler konserter. ♥  

Daniel röjjer loss till Gogol Bordello, sedan går vi tillbaka till tältet och tar några öl. Daniel går och ser Satyricon och Opeth, medan jag och Kajsa festar vid tältet. På kvällen ser vi en annan spelning med Winnerbäck. Kvällen avslutas med Mando Diao, och lite fest innan sängdags.

Peter Doherty 

Lördag:

Vi vaknade tidigt och åt frukost. Eftersom vi bestämde oss för att åka hem på lördagsnatten så förberedde vi allt och packade in i bilen. Det tog ett par timmar, vi kollade på Dia Psalma, kändes jättekonstigt när alla sjöng, dansade och var glada till låtar som "Hon får..." och "Emelie" där texterna är väldigt sorgliga och tar upp allvarliga ämnen. Men det var häftigt att se dem, lyssnade mycket på Dia psalma när jag var yngre. BTW, jag, Cecilia och Jessica hade en redovisning om Dia psalma i högstadiet - hehe. 

Vi lade oss i gräset för att lyssna på Sophie Zelmani, hon råkade av misstag få den största scenen så hon verkade väldigt nervös, skulle kunna lyssna på henne när jag behöver slappna av, blev väldigt trött av att höra hennes visor men de var fina. Under tiden hon spelade åkte en liten liten Tyfon(?), Cyklon(?) (vet ej skillnaden) runt området och blåser upp bland annat tidningar och en jacka, ett paraply osv, helt sjukt, man såg verkligen precis hur den virvlade runt.
 
Efter Sophie Zelmani åt vi tacos, sedan gick Kajsa för att kolla på Miss Li och Anna Ternheim. Jag och Daniel låg på en filt på gräset och bara slappade i solen. Det var jätteskönt att bara ta det lugnt och vila. Senare kollade vi på Tiamat,  Sugarplum fairy, Moneybrother (jätteduktiga och väldigt bra spelning) och Winnerbäck med hela uppsättningen av bandet.  På kvällen kollade vi på Chris Cornell, han var sångare i Soundgarden och Audioslave så det var jättekul att lyssna på låtar från dem. Black hole sun var häftigt att få höra Live, det trodde jag aldrig. Lyssnade på Soundgarden när jag hade min grungeperiod med Nirvana, Alice in Chains och Pearl Jam under mellan och högstadiet. Vi avslutade kvällen med Håkan Hellström och Faith no more (sångaren i Faith no more såg ut och lät som djävulen själv, var bara hornen som fattades) 

Vi åkte hem vid 2 tiden på natten och kom hem vid halv 7 på morgonen.

Detta har varit en rolig upplevlse som aldrig kommer glömmas bort! 

Peace and love önskar Daniel, Angelica och Kajsa!


RSS 2.0